Ditt barn lär sig språket av dig, så om du bara är något kapabel på ett språk blir ditt barn också bara något kapabelt. Eftersom du bor i ett engelsktalande land föreslår jag att du undervisar henne engelska som modersmål eftersom hon inte kan bli flytande på ditt eget modersmål utan en extern handledare. Och en sådan handledare skulle förmodligen inte kunna tala med henne tillräckligt för att lära ut det som modersmål. Det skulle vara bättre att göra när barnet talar flytande engelska.

Som referens, där jag bor, lär barn barn tre eller fler språk och undervisningen i det andra och tredje börjar omkring 12 år. Barn som faktiskt använder dessa språk blir flytande i dem (jag är inte engelska som modersmål, men det syns inte riktigt) men om du inte använder dem kommer de att blekna (jag kan inte längre upprätthålla en konversation på de två andra språken som jag lärde mig)

Så om du vill ha en riktig tvåspråkig, uppmuntra dina föräldrar att prata med barnet på sitt modersmål även efter att ha undervisats, så att hon behåller kunskapen. (Antar att barnet är intresserat)

Slutligen säger det sig självt att du inte kan lära ut något du inte vet. Så om du vill lära ditt barn att läsa och skriva på ditt modersmål måste du lära dig det själv eller be någon annan att lära dem. Jag föreslår att du lär dig det själv så att du kan träna det med barnet.

Jag håller med Eriks svar men jag vill lägga till några saker.

Eftersom du verkar tala ditt modersmål med dina föräldrar, är de förmodligen flytande i det? Låt dem tala ditt modersmål med ditt barn, bara översätta till engelska om barnet inte verkar förstå. Jag känner till några människor som har vuxit upp att lära sig ett andra språk genom att prata med sina farföräldrar. Du kan också chipa in och hjälpa barnet att lära sig grundläggande ord genom att använda "mormor / farfar säger det så här" -metod. "Det är en bil, men mormor säger [sätt in ordet här]".

Dessutom, om några kurser erbjuds på språket nära dig, kan barnet lära sig läsa / skriva delen där, eller kanske barnet kan lära dig det av morföräldrarna också?

Personligen har jag vuxit upp tvåspråkigt och dessutom gått på en engelsk skola och efter att ha läst tidigare genom forskning om tvåspråkighet hos barn tycker jag det är rättvist att säga att det är en stor fördel på många olika sätt: inte bara det öppnar upp fler vägar senare i livet, men rent ur kognitiv synvinkel hjälper det också mycket. För att bara citera wikipedia-artikeln om ämnet:

Att vara tvåspråkig har kopplats till ett antal kognitiva fördelar. Forskning har studerat hur en tvåspråkig individs L1-första språk (L1) och andraspråk (L2) interagerar och har visat att båda språken påverkar varandras funktion och även på kognitiv funktion utanför språket. Forskning om de kognitiva fördelarna med språklig utveckling, perception och uppmärksamhet och hämmande kontroll har visat att tvåspråkiga kan dra nytta av betydande kognitiva fördelar jämfört med enspråkiga kamrater i olika inställningar.

Så om du kan lära barnet ditt modersmål medan han också lär sig engelska som sitt primära språk som kommer att vara bra, men din oro för att han inte lär sig ditt modersmål korrekt är definitivt giltig. Det finns dock sätt som kan hjälpa mycket med det:

• Få honom / henne att umgås med dina farföräldrar
• Få honom / henne att titta på tv på ditt modersmål (och när han väl är gammal nog textad på engelska)
• Spendera i ditt hemland

Dessutom är det inte som att du är begränsad till ett språk medan du kommunicerar med ditt unge. Efter sommarlovet kommunicerade vi ofta främst på mitt modersmål i två månader eller så, medan resten av tiden främst var det lokala språket (70-80% lokalt språk, 30-20% modersmål skulle jag uppskatta). / p>

Den mycket sällsynta risken med detta är att ett barn kommer att ha problem med att skilja mellan språk, jag har sett detta i grundskolavdelningen på min gamla internationella skola, men detta orsakas normalt av att barn flyttar mycket mellan länder. Anledningen till att jag uttryckligen nämner detta är att du påpekade din användning av engelska substantiv på ditt modersmål, vilket ökade sannolikheten för att han också skulle blanda ihop saker utan att inse att han gör det. Så långt du kan bör du verkligen försöka göra det så minimalt som möjligt i de tidiga stadierna av att lära dig språket. När man når den punkt där en tydlig skillnad görs mellan språken är det helt bra (men naturligtvis kommer språket att lära honom mer om det, men det kommer inte att orsaka aktiv skada på hans förmåga att lära sig och tala språket korrekt senare).

Det finns ingen anledning till att du inte skulle prata med ditt barn ditt modersmål. Ditt barn är ljust och lär sig språk utan att veta det, eftersom spädbarn inte tänker på den här saken :) Min lilla upprepar engelska (vi bor i Irland), han upprepar slovakiska (jag själv) och även spanska (pappa). Inga problem, han tittar aktivt på program på alla tre språken och igen har han inga problem med det. Du är mamman, du kan titta på honom och svara på hans frågor. Samma för denna pappa och jag måste bara säga att med sina 20 månader är han 3 språklig :)

Ett barn kan lära sig att tala två språk inbyggt. Om du kan ge barnet en chans att lära sig båda språken naturligt kan det vara en fördel senare.

Så om ditt modersmål skulle vara användbart för ditt barn att lära sig, skulle jag säga att du talar ditt modersmål till barnet. Eftersom du bor i ett engelsktalande land kan du förvänta dig att de flesta andra talar engelska till ditt barn. Därför kan du förvänta dig att ditt barn lär sig engelska som modersmål även utan att du själv talar det till ditt barn.

Men om du gör det bör du också följa upp det. Och det betyder att du måste få någon annan att lära ditt modersmål till ditt barn när det är dags att lära sig läsa och skriva.

Om hemundervisning är en bra idé beror på faktorer som du inte gjorde inkludera i din fråga.

Jag kan inte berätta från din fråga hur väl integrerad du är i det samhälle där du för närvarande bor. Utlänningar blir aldrig helt integrerade i det samhälle där de bor ofta händer, antingen genom val eller av bristande förmåga att helt anpassa sig till det lokala språket och sederna.

Om det finns en risk att ditt barn kan hamna som en outsider till samhället skulle du göra ditt barn en tjänst genom att förhindra det. Du bör tillåta ditt barn att inte bara prata engelska utan också att vara infödd. Du gör det bäst genom att låta ditt barn interagera med andra infödda, och att gå i en vanlig skola är en stor del av det.

En annan anledning till att hemundervisning kanske inte är en bra idé är att du själv antar att du känner inte ditt modersmål tillräckligt bra för att ta hand om undervisningen på egen hand.

Det framgår inte helt av din fråga om dina kunskaper i engelsk grammatik är tillräckligt bra för att lära dig språket. Naturligtvis gör alla ibland grammatiska misstag, även infödda. Eftersom du nämner det i din fråga är det uppenbart att du inte anser att din egen behärskning av den engelska grammatiken är lika bra som de infödda. Men samtidigt behärskar du det tydligt tillräckligt bra för att skriva en väl formulerad fråga där jag inte upptäckte några grammatiska misstag.

Men det är naturligtvis ett bra drag att intressera sig för ditt barns utbildning. som förälder. I den utsträckning du kan lära ditt eget barn bör du göra det. Kom bara ihåg att barnet också behöver interagera med andra barn och andra vuxna för att lära sig att vara en del av samhället. Och kom ihåg att ingen vet allt. Du bör identifiera de ämnen där din egen kunskap ligger på en nivå där det är bättre att låta någon annan lära ut det för ditt barn.

Samma båt. Jag kan prata, läsa och prata på mitt modersmål men min vokabulär är begränsad. Vad jag kan rekommendera är att se detta som en möjlighet att lära om ditt modersmål. Se detta som en möjlighet att knyta an till ditt barn.

Vad jag gjorde var att jag letade efter böcker, filmer och musik på mitt modersmål. Att gå om dem tillsammans var kul eftersom det var ett av sällsynta scenarier där både förälder och barn är lika. Vi skulle skratta tillsammans över våra misstag och lära varandra.

Använd det som känns bekvämt. Du behöver inte tänka över det här.

Jag är mamma som uppfostrar mitt barn i ett tvåspråkigt hem med min man, och jag brukade också plåga över vilket språk och att hon är tvåspråkig och hur man balanserar båda språken, men man behöver verkligen inte tänka för hårt på det.

Använd bara vilket språk du känner för dagen. För ett spädbarn (yngre än ett år) är målet verkligen att skapa ett band med ditt barn och komma in i rutinen att få en ny bebis i huset. Du har nog att oroa dig för utan att tänka på att balansera språken också. Vissa dagar kan du känna dig som engelska, andra dagar ditt modersmål. Det finns tid för språkinlärning senare, du behöver verkligen inte oroa dig för detaljerna nu. Det enda riktiga rådet är att inte byta språk i mitten av meningen eller kodbyte för mycket.

Jag brukade prata med henne på både engelska och afrikanska, för att ge henne en känsla av hur språken känns, hur de låter och deras rytm. Nu när min dotter är äldre och får mer tid med sin pappa får hon tillräckligt med afrikaans från honom och jag talar mest engelska.

Även om du går hemundervisning kan du lära dig med din dotter. Din ordförråd kommer att förbättras med hennes. Hon kan prata med dina föräldrar. Ändå vet du inte vad som kommer att hända i framtiden. Skolan är år borta. Och du kan räkna ut dessa saker och fatta beslut senare, nu är det inte dags att oroa sig för dessa saker.

En sak vi gör nu med min tvååring som fungerar bra (speciellt när jag är hemma), är att vi ber farföräldrarna på båda sidor av familjen att spela in videor av dem som läser för vår dotter på deras modersmål, eller att läsa för henne över skype. Videoklippen är fantastiska eftersom vi kan spela upp dem vid andra tillfällen och hon älskar bara att se sina farföräldrar. Detta får henne också ytterligare exponering för språken, och våra föräldrar talar mycket mer korrekt än vi.

Min gissning: du är från Indien!

Det är alltid bättre att integrera barnet i det lokala samhället. Om du tror att hon en dag skulle återvända till ditt moderland, ta upp henne på ditt modersmål. Annars, ta henne upp på engelska. Är också en bosatt bort från det språkområde jag föddes i; mina barn mötte ganska tuffa tider när de växte upp, vad med fyra (!) språk som talas i deras närhet. De lyckades fortfarande. Jag tog upp dem på mitt modersmål, för en dag skulle de åka tillbaka.

Jag tror att många har svarat, vissa har rekommenderat att bara tala på engelska, men forskning visar att det inte finns någon nackdel att exponera ditt barn och lära dem två språk jämfört med enspråkiga modersmål. Här är en källa som rekommenderas för tvåspråkiga föräldrar:

http://courses.washington.edu/sop/Bilingualism_PrimerPediatricians.pdf